Ett ord säger så mycket och era vänliga kommentarer gör livet lättare. TACK!

Vi har haft fint väder och en dag var vi till Vadköping som ligger omgärdat

av den vackra Stadsparken.

Vadköping invigdes 1965 samma år som Örebro firade 700-års jubeleum.

Här vandrade vi på kullerstensgator och beskådade hus o gårdar från

1500-talet till slutet på 1800-talet som fraktats hit.

Att gå in i Cajsa Vargs barndomshem och titta på alla saker gör att fantasin

sätts i rörelse.

Man kan också besöka utställningar och museer. Vi började med en tur i Stadsparken.

Man blir trött av att gå och en räckmacka med kaffe satt bra.

Svartån rinner förbi och uppskattas av både människor och fåglar.

I den gamla smedjan kunde vi se smeden sitta och smida i värmen.

Det finns mycket roligt för barn också en jättestor lekplats och i detta hus kan dom leka

affär mm.

Allt roligt har ett slut och när vi släppte av Leif var vi alla trötta men nöjda över en

mycket trevlig dag.

Gårdagen var hemmadag med lite städning och i dag har vi varit hos Leif  och även pratat med personalen ang. korttidsplats men ännu har ingen dykt upp.

Elinor lagar ofta middag och i dag bjöd hon på potatisbullar och bacon. Det är verkligen skönt att bli ompysslad.

Klockan halv 10 kommer en sann film på Tv 2 som jag ska se. Nu när jag sover bra kan jag

vara uppe länge på kvällarna.

Tack för i dag slut för i dag.

                                                  

               Kram

                                                  

               Love.

                                     Goder afton ni alla!

Först vill jag tacka dig  Ruth för fin layout. Den känns alldeles rätt och det vore verkligen roligt att få bjuda dig på kaffe. Undrar vem som kommer först, tror det blir Gunilla som bor på samma gata. Vi har bott här nu i snart fyra veckor men det sociala livet har legat på sparlåga.

Vi åker till Leif nästan varje dag och det är så härligt när allt fungerar. I onsdags var vi i Vadköping o fika sen en promenad i vår vackra stadspark.  Förra lördagen var Roger o Sheila här så vi hämtade hem Leif över dagen och hade så trevligt. Jag var orolig att han inte skulle vilja åka tillbaka på kvällen men det var inga problem.

Vårdplaneringsmöte i går med kurator, sjuksköterska,arbetsterapeut och biståndshandläggare.

Dom var otroligt dåligt insatta och jag var nog den som fick sköta mötet. Biståndshandläggaren tyckte vi skulle ha hemtjänst som kunnd hjälpa till med påklädning tabletterna och komma med matlåda. Var tvungen att tala om att det är inte det som är problemet. Dom andra sa nästan ingenting. 

 Inte lätt att sitta o berätta när Leif är med.

Jag krävde ett korttidsboende  några veckor och sen ett nytt möte där jag och barnen själva får prata med dom först och sen tillsammans med Leif.

Då tyckte dom att han kunde vara hemma tills dess men Leif sa att han accepterade att åka direkt dit från sjukhuset när det finns plats.  Sen får vi se vad som blir bäst för honom. 

Att sitta i den här situationen och veta att sjukdommen inte blir bättre och att vi kanske inte kan bo ihop går inte att beskriva. Sorgen o rädslan är mig övermäktig, men våra barn o barnbarn gör allt för att stötta oss båda. Inte lätt för dom heller att se pappa/farfar/morfar förändras på detta sätt.

Tony har beslutat sig för att stanna i Sverige och försöka få hit Keng o hundarna. 

OS drar ju igång nu och vi har sett invigningen men jag tröttnade. Fattar inte att jag är så otroligt trött nu när jag inte alls gör mycket. Är uppe någon timma sen ligger jag som i dvala ett tag och så går dagen. Visst tröttar värken men så här illa brukar det inte vara.Det är ingen normal trötthet men vädret har varit fint och jag trivs här i "backen".

Om en liten stund är det en ny dag och min tanke är att vara tacksam över att jag ännu en gång får uppleva allt fantastiskt som livet ger mig och göra det bästa av dagen.

Jag släpper dagen fri och följer lyckligt med som ett löv för vinden i med och motgång.

                                       Tack för att ni finns ni är värdefulla för mig.

                                                  
          Kram från Love.

                                                  

  Hej alla vänner!

Det har nu gått över en månad sedan jag skrev. Dem jobbigaste tiden i mitt liv på många sätt.

Flyttdagen överlevde jag tack vara underbara vänner och Tony. Leif var inte hemma då och vi fick en dag innan han kom. Om det varit jobbigt förrut så slog det rekord nu.

Ingenting fungerade varken på dagar eller nätter. Han var förvirrad, aggresiv, och kunde inte koppla av en minut uten bara gick efter mig. Inte ens på toaletten fick jag gå utan att han stod utanför och bankade.

Nätterna var nog värst då vi inte fick sova för Leif var uppe och gjorde mycket tokiga saker.

Vi var rädda att han skulle gå ut sätta på spisen mm. Frysdörren stod öppen en natt och han satt på badrumsgolvet så vi fick till slut försöka turas om att sova vilket inte fungerade för det gick inte att släppa rädslan.

Förra veckan orkade ingen av oss tre längre utan vi fick åka till akuten för att få hjälp.

Halv 5 på eftermiddagen var vi där och klockan 01 på natten kom jag hem.

Det som jag ville ha var sömntabletter så att Leif fick sova men där slog det till ordentligt  så dom förstod hur illa det var och behöll honom.

I morgon tänker jag fortsätta och berätta hur livet här i" backen" är för nu  är det middag och sen vill jag hälsa på hos er. Så mycket jag missat men det ska jag ta igen.

                                                  

            Kram på er allihop!

                                                  

                   Love.