I går hjälpte jag till som kattbarnmorska hos vännen. Allt gick som det skulle för förstagångsmamman.

Tre välskapta småttingar såg kvällens ljus och mamma katt var så nöjd.

Eftersom jag bor på landet och kattvännen i stora staden så blev det sen hemskost för mig. Hit går nämligen inga bussar på kvällen så mannen fick hämta mig i tätorten 11 km härifrån.

Köpte Amelia´s julnummer för att läsa på bussen och då började det pirra i magen av julkänsla. Bara två veckor kvar till första advent så det är dags att u plocka vitmossa. Granris brukar jag lägga vid ytterdörren det är så fint.

Har sett så snygga julgardiner på Jotex till köksfönstret med amaryllis på, kanske kan det bli så att jag köper.

Det gäller att kolla alla utomhusbelysningar och leta fram skarvsladdar så det finns klart. Jag tänder inget förrän just den 1:a advent men då ska det lysa både ute och inne samt första glöggen smakas på. Har redan sett ljusstakar i ett fönster och det känns inte rätt. Jag är nog väldigt fast i mina

traditioner som är trygghet för mig.

När jag tänker på mina barndoms jular var det alltid snö och jag kommer ihåg när jag gick i mina renskinnsladdor hur knarret mot snön hördes och hur det luktade ute från röken som kom från skorsten.

Den första julklappen jag minns var ett par knallröda skidor men grön bakelit där jag hade fötterna. Pappa var den som gav sig ut med mig på första turen.

Vi upplevde många utflykter efter det med ryggsäcken packad med varm chocklad och smörgåsar med stekt ägg som mamma fixat.

Vad ska jag göra åt mitt svintohår? Sist jag tröttnade var i våras då barnbarnet 9 år fick klippa mig. Ni kan tro att vi hade kul men hon var riktigt duktig och så stolt över att få klippa mormor.  Mitt motto, "hälften vågat hälften vunnit" och jag hade ju kunnat gå till frissan om jag inte blev nöjd.

För några år sedan fick jag för mig att allt skulle bort så då fick grannen ta apparaten, ställa den på 2mm och köra. Om jag blev snygg kan ju diskuteras men skönt var det i alla fall. Jag fick inga komplimanger så jag lovade både man och barnbarn att inte göra om det. Få se vad jag hittar på denna gång.

Ett tips till er som gillar att läsa. Svinalängorna av Susanna Alakoski.

En mustig berättelse om tre flickor som bor i ett nybyggt område o Ystad under 60-talet där invandrare och låginkomsttagare lever under ett ofta kaosliknande tillstånd. Mycket läsvärd bok.

Örebro har bokmässa i morgon och det vore roligt att åka dit men planerna kan ändras i detta hus lika fort som vinden vänder. Lever i en karusell.

Kram till er från mig.