Ja så känns det i dag. Vaknade pigg o glad efter en trevlig dag med Jill i går som var här.
Pratade som vanligt med Leif klockan 10 o han var lika glad så vi bestämmde att komma
efter lunch.
Tyvärr var det inte bra då men vi tog med honom till konditori o fikade.
Tänkte att det kanske gick att bryta o få honom bättre. Inte det heller hjälpte så
då for vi hem för att han skulle få träffa Nova som han älskar o gå en promenad med.
Allt blev bara värre o värre o jag mådde också jättedåligt o blev ledsen.
Hade som tur va en sobril hemma som jag gav honom för att vi skulle kunna åka tillbaka.
Tony försökte avleda pappa med släktforskningen vi håller på med men inget hjälpte.
Det värsta är när han tror att han ska kunna få flytta hem igen. Vad ska jag säga?
Kan ju inte ljuga o säga att ja det kommer snart att bli så.
Mitt hjärta blöder för honom o jag har jätteont i magen nu. Önskar så att jag kunde ha honom hos mig med vet att det inte går. Detta är så fruktansvärt går inte att förmedla i ord.
Har en klump i magen varje morgon innan jag pratat med honom o hör hur det är.
Hans hallucinationer är så hemska och så verkliga för honom.
Hemma igen mötte jag Elinor som var på väg till sjukhuset med sjuktransport med Michelle.
Hon hade fått stora blödningar från anus hela toaletten full med blod. Klokt nog tog hon kort o skulle visa läkaren. Då var det bara att vänta på telefonsamtal vad dom sa.
Svaret blev att dom trodde det var en polyp och dom skulle undersöka henne senare men
kunde inte göra det när det blödde. Fick åka hem igen och om det fortsatte i morgon skulle hon komma tillbaka. Fattar inte hur dom kan göra så och bara gissa.
Michelle är ju jätterädd och skulle sova hos mamma i kväll. Tur vi alla bor nära.
Jag kommer nog att sova dåligt med alla tankar som far runt som en centrifug i huvudet.
Vill gärna visa er vår ingång. Har en rabatt där som såg ut så här när vi fluttade in.
Nu ser den ut så här.
I morgon kliver vi vidare in till oss.
Jag skulle ha hälsat på hos er nu men vill bara krypa till kojs o dra täcket över huvudet.
Tar nya tag i morgon men är så glad för era kommentarer och hjälpen ni ger mig på alla sätt.
Kram
Love.
Maria
26 september 2012 01:05
Hejsan!
Lider med dig måste vara jätte jobbigt för dig med Leif. Hoppas allt ordnar sig för Michelle också, man blir ju så super rädd när något sådant händer. Fint du har gjort utanför din ingång lite mer välkomnande än innan. Nu skall jag gå å sova.
Önskar du får en fin dag/kramen
http://torparmor.blogspot.com
lillis
26 september 2012 12:01
Du ska veta att jag tänker mycket på er,förstår att det är väldigt jobbigt för er när det blir så här och det är oxå svårt att avleda något för den demente.
Hoppad oxå att ditt barnbarn mår bättre i dag.
Fin uteplats du har
Tusen styrkekramar till dig
http://danslillis.bloggplatsen.se
Bettan
26 september 2012 16:08
Älskade vännen!
Usch vad jag känner med dig i detta helvetet just nu. Ja för det är ett rent helvete för oss när vi lever i det. Finns ingen som kan förstå hur hårt det tar på en om man inte har levt i det själv. Man kan bara försöka förstå då. Men detta är inget som vi önskar någon annan, helt klart.
Så fint det blivit vid er infart! Å jag kan tro att det kommer mkt vackert där till vår å sommar. Har idag skrivit några rader om dig i min blogg. Massor av varma kramar & styrka i mängder.
/Bettan
http://walkonfire.bloggplatsen.se
Gunilla
26 september 2012 20:51
Hej min vän!
Så som du visar på första bilden med rabatten, så såg det ut ungefär på min rabatt oxå, när jag flyttade hit för ca 2-3 år sedan. Så jag frågade om man fick sätta blommor där i stället och det fick man, så jag grävde upp gräsmattan där och planterade blommor istället. Ser ju mycket trevligare ut oxå.
Tänkte, varför ska man hålla på att dra över med en gräsklippare på en sådan liten *plätt* Blommor är ju trevligare att ha där.
Många kramar till dig vännen
/Gunilla
http://gunillaskatter.blogg.se
Inger
26 september 2012 21:04
Lider med dig ... demens är en fruktansvärd sjukdom för de anhöriga ... förstår att du känner dig hemsk som inte kan ta hand om din man ... men det kan ingen i hela världen kräva av dig, allra minst du själv ... och jag önskar att du skulle slippa alla tråkiga händelser med dina anhöriga, det räcker ändå ... men det verkar vara så ... att den som drabbas, drabbas av allt ... hoppas det går bra med ditt barnbarn.
Många kramar från mig till dig/Inger
http://www.snartmormor.bloggagratis.se
Ruth
28 september 2012 10:49
Kära vännen som jag fixar bloggarlayout för Skicka mig ett mejl, har viktig information, vi måste byta lösenord för bloggarna, eftersom dessa låg sparade i datorn. Har inga E-postadresser kvar.
Förlåt att jag inte hinner kommentera dina inlägg nu, men det kommer bättre tider hoppas jag.
Kramar
http://bernamis.bloggplatsen.se
kristina
28 september 2012 15:52
Vad fint det blev i rabatten, vad skönt att du kan ha lite blommor omkring dig.
Så kan jag känna med ibland, så lätt man rycks med av andra. Jag förstår att du kände dig glad när Leif var hemma sist. Sen vänder alltihopa och det känns svart igen och man blir så ledsen.
Det är tufft att ha en nära anhörig som har det jobbigt.
Jag vill inte ge dig tröstande ord för det kan bara bli jobbigt.
Men jag beundrar dig som klarar allt det här själv med har gott mod och ett mycket varmt hjärta.
Goa kramar till dig och ge dig själv lite extra kärlek det är du mer än värd.
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
Ruth
28 september 2012 21:58
Så trist det är med Leif, det är en mycket besvärlig sjukdom som tycks drabba allt flera nu mera.
Den drabbar hela familjen, alla lider och mår dåligt. Varför skall man behöva drabbas av ett sådant öde.
Hoppas det går bra med Michelle och att det var något tillfälligt som hon drabbades av.
Så fint ni har fått det utan för ingången, är det du som har rensat och fixar, ser så inbjudande ut.
Kul att få se lite av hur det är där du bor. Glöm inte skicka ett nytt lösenord så jag får byta snabbt, skriv även den nuvarande inloggningen. Hoppas du får en trevlig helg.
Kramen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Margit
29 september 2012 11:47
Försår kära OVE att du/ni har det jobbigt när Leif inte mår bra....och aggressiv också. Säkert jobbigt även för honom.
Skönt att du/ni nu också bor i örebro..och du slipper åka med bussen in.och du har Ellinor i närheten..och barnbarnen..och de förgyler säkert upp många dystra unga dagar!!!
Hösten går fort och snart har vi Oktober månad.
Lasse och jag ska bila upp till Vännäs på torsdag. En 91 årig faster har slutat sitt liv och vi ska vara med på begravningen. Henns man (pappas bror) begravdes för 8 år sedan också i okober. det var första året Lasse o jag var tillsammmans och vi var uppe även då. jag räknar med att få träffa en del av mina kusiner, som jag kanske bara träffar på begravnigar....av våra gemensamma nära o kära.
Åker till Eskilstuna om någon imme. Skall vara med i Pingstkyrkan som värdinna..vi har många samlingar både idag och i morron när vi ska vara med.
Kramar från systeryster och min Lasse.
Önskar dej och även Leif en trevlig helg!!!
http://margiholm.blogg.se